MIG 2024:16: Försörjningskrav för PUT kan uppfyllas med utländska inkomster
-
درباره‌ی چه چیزی فیصله شده است؟
پرسش اصلی این است که آیا فردی که عایدات خود را از کار در خارج از کشور دریافت می‌کند، می‌تواند شرط معیشت را برای دریافت اقامت دایمی (PUT) برآورده سازد، حتی اگر این عواید در سویدن مالیه‌پردازی نشده باشد.پس‌زمینه:
یک خانم (AVS) که در سویدن زندگی می‌کرد، در کشور دنمارک کار می‌نمود و معاش او مطابق به موافقت‌نامه‌ی مالیاتی میان کشورهای شمالی در دنمارک مالیه‌پردازی می‌شد.
موقف اداره‌ی مهاجرت:
به دلیل این‌که عایدات در سویدن مالیه‌پردازی نمی‌شد، اداره‌ی مهاجرت استدلال کرد که نمی‌توان آن را برای برآورده‌سازی شرط معیشت استفاده کرد. همچنان این اداره مدعی شد که ادغام در جامعه‌ی سویدن بخش مهمی از اقامت دایمی است.فیصله‌ی محکمه‌ی مهاجرت (Migrationsöverdomstolen)
محکمه به این نتیجه رسید که:عواید از خارج کشور قابل قبول است
هیچ شرطی در قانون یا مقررات وجود ندارد که بگوید عایدات باید از سویدن به دست آید یا در اینجا مالیه‌پردازی شود.هدف شرط معیشت یک معیار اقتصادی است
هدف این شرط این است که فرد برای تأمین زندگی خود نیازمند کمک‌های اقتصادی نباشد. این شرط ارتباطی به ادغام در جامعه یا اتصال به بازار کار ندارد.ادغام یک موضوع جداگانه است
محکمه استدلال اداره‌ی مهاجرت در مورد پیوند شرط معیشت با ادغام را رد کرد. قانون تنها بر روی این متمرکز است که آیا فرد عایدات کافی و باثبات برای تأمین زندگی خود دارد یا خیر.این فیصله در عمل چه معنی دارد؟
عواید خارجی معتبر است
اگر فردی از خارج از کشور عایدات کاری یا دیگر درآمدها داشته باشد (بدون در نظر گرفتن کشور)، می‌تواند این عایدات را برای برآورده‌سازی شرط معیشت اقامت دایمی استفاده کند. مهم نیست که مالیه در سویدن پرداخت شده باشد یا خیر.کارگران مرزی حمایت می‌شوند
افرادی که در سویدن زندگی می‌کنند اما در کشورهای دیگر مانند دنمارک، ناروی یا فنلند کار می‌کنند، اکنون می‌توانند به وضوح از این عایدات برای درخواست اقامت دایمی استفاده کنند. موافقت‌نامه‌های مالیاتی میان کشورهای شمالی مانع این موضوع نمی‌شود.تطبیق جهانی
این فیصله محدود به کشورهای شمالی نیست. عواید از تمام کشورهای جهان، مانند افغانستان، آلمان یا آمریکا، می‌تواند برای شرط معیشت استفاده شود، به شرطی که:میزان عایدات کافی برای برآورده‌سازی معیار معیشتی باشد.
پایداری و دوام عایدات ثابت شود.
مدارکی مانند قرارداد کاری، فیش معاش و اسناد بانکی ارائه گردد.
چالش‌های ممکن برای درخواست‌کنندگان
با وجود وضوح در فیصله، ممکن است مشکلات عملی وجود داشته باشد، به ویژه برای کسانی که عایدات آن‌ها از کشورهای خارج از اروپا است:اثبات عایدات: در کشورهایی با سیستم‌های اداری ضعیف، مانند افغانستان، ممکن است ارائه‌ی اسناد معتبر مانند قرارداد کار، فیش معاش یا اسناد بانکی دشوار باشد.
دوام عایدات: اداره‌ی مهاجرت ممکن است در مورد پایداری و دوام عایدات از بازارهای کار غیرمطمئن پرسش‌هایی مطرح کند.
نتیجه‌گیری
فیصله‌ی MIG 2024:16 برای همه‌ی افرادی که خواهان اقامت دایمی در سویدن هستند اهمیت بسیار دارد. این فیصله به وضوح مشخص می‌کند که:شرط معیشت تنها یک معیار اقتصادی است.
عواید از کار در خارج از کشور قابل قبول است، حتی اگر مالیه در سویدن پرداخت نشود.
موافقت‌نامه‌های مالیاتی، مانند موافقت‌نامه‌ی کشورهای شمالی، مانع استفاده از عایدات خارجی نمی‌شود.
این اصل به صورت جهانی قابل تطبیق است و شامل عایدات از کشورهای دیگر مانند افغانستان نیز می‌شود، به شرطی که عایدات کافی، پایدار و قابل اثبات باشد.
این فیصله امنیت حقوقی را برای کارگران مرزی و افرادی که در خارج از کشور کار می‌کنند تقویت می‌کند. همچنین فرصت‌های جدیدی را برای پناهجویانی که در کشورهای دیگر کار یا درآمد دارند فراهم می‌سازد تا بتوانند شرط معیشت را برآورده نموده و اقامت دایمی در سویدن دریافت کنند.
Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2024:16 från den 16 december har en avgörande betydelse för hur försörjningskravet i utlänningslagen ska tillämpas. Domen klargör att inkomster från en anställning utomlands kan användas för att uppfylla kravet på självförsörjning för permanent uppehållstillstånd, oavsett om inkomsterna beskattas i Sverige eller inte. Detta innebär en principiell förändring i tolkningen av lagen som har stor praktisk betydelse för flyktingar och andra tredjelandsmedborgare i Sverige. Migrationsverket hade tidigare tolkat kravet mer restriktivt genom att koppla det till beskattning i Sverige och integration i det svenska samhället. Domstolens bedömning visar dock att lagens syfte är strikt ekonomiskt och att det inte är möjligt att läsa in krav på integration eller arbetsmarknadsanknytning i försörjningskravet. Det centrala är att den sökande har tillräckliga och varaktiga inkomster som förhindrar behovet av ekonomiskt bistånd.
I det aktuella målet arbetade AVS i Danmark men bodde och var folkbokförd i Sverige. Hennes inkomster beskattades i Danmark enligt det nordiska skatteavtalet, vilket undviker dubbelbeskattning mellan de nordiska länderna. Detta förhållande föranledde Migrationsverket att hävda att inkomsterna inte kunde beaktas för försörjningskravet, trots att de i praktiken täckte hennes behov. Migrationsöverdomstolen avvisade detta resonemang och slog fast att varken utlänningslagen eller utlänningsförordningen ställer krav på att inkomster måste beskattas i Sverige. Domen gör det tydligt att gränspendlare i Norden, som arbetar i exempelvis Danmark eller Norge men är bosatta i Sverige, inte ska missgynnas i bedömningen av försörjningskravet.
Domstolens resonemang är dock inte begränsat till den nordiska kontexten. Principen om att beskattningsland saknar betydelse är generell och gäller för alla utländska inkomster. Det innebär att en utlänning med anställning i vilket land som helst, även utanför Europa, kan åberopa dessa inkomster för att uppfylla försörjningskravet, förutsatt att de är tillräckliga och kan styrkas. Här uppstår dock en praktisk utmaning för sökande som har inkomster från länder med svag administrativ struktur, som exempelvis Afghanistan. I dessa fall kan det vara svårare att bevisa att inkomsten är stabil och varaktig, eftersom dokument som lönespecifikationer, anställningsavtal eller bankutdrag kan vara otillräckliga eller otillförlitliga. Migrationsverket kommer sannolikt att göra en mer noggrann prövning i sådana situationer och kan ifrågasätta inkomsternas varaktighet och hållbarhet.
Ett annat viktigt inslag i domen är att den tydligt skiljer försörjningskravet från integrationsfrågan. Migrationsverket argumenterade för att permanent uppehållstillstånd inte bara handlar om självförsörjning utan också om integration och anpassning till Sverige, men Migrationsöverdomstolen avvisade detta. Domstolen framhöll att integrationskrav, såsom etablering på arbetsmarknaden eller kunskaper i svenska, är en separat fråga som inte kan läsas in i kravet på försörjning. Detta är en viktig avgränsning som stärker rättssäkerheten för sökande genom att skapa tydligare kriterier för vad som gäller vid prövningen av permanent uppehållstillstånd.
För flyktingar i Sverige innebär detta att deras möjligheter att uppfylla försörjningskravet breddas. Om de har en anställning eller andra inkomster från utlandet, oavsett om det är i ett nordiskt land som Danmark eller i ett land som Afghanistan, kan dessa inkomster i princip åberopas för att visa att försörjningskravet är uppfyllt. Det avgörande är inte varifrån inkomsterna kommer eller hur de beskattas, utan om inkomsterna är tillräckliga för att täcka försörjningsnivån enligt utlänningsförordningen. Samtidigt kvarstår kravet på att inkomsterna måste vara varaktiga och tillförlitligt styrkta. För inkomster från instabila ekonomier eller arbetsmarknader kan detta innebära en större utmaning, men det förändrar inte den rättsliga princip som Migrationsöverdomstolen nu har fastställt.
Sammanfattningsvis innebär domen MIG 2024:16 en tydlig rättspraxis som stärker möjligheten för flyktingar och andra utlänningar att uppfylla försörjningskravet med utländska inkomster. Den klargör att beskattning i Sverige inte är ett krav och att försörjningskravet är ett strikt ekonomiskt kriterium, skilt från frågor om integration. Detta har stor betydelse för gränspendlare och personer med arbete utanför Sverige, samtidigt som det innebär nya möjligheter för flyktingar med inkomster från sina ursprungsländer att kunna söka och beviljas permanent uppehållstillstånd.
